Tisdag 19 juni 2007
Tunga brasset dokumenterar
Efter en välsignat skön natt i hornistlånga sängar vaknade vi och det blev morgon. Morgonen var ond.
Frukosten intogs på en daggstänkt gräsplan intill härbärget och under tystnad åt vilddjuren, endast solen log.
Lätt stressade, helt utan sans anlände vi till en fullbokad jolle/pråm/flytetyg och bordade den, solen skrattade ont. Under 90 minuter drev vi längs med Vltava/Moldau tillsammans med råttlik och skolungdom, gud vad vacker staden är. Solen log fortfarande och mången öl fann sin väg till medlemmarna under färden innan vi gick i land. Martin (tjecken) fick så äntligen ta oss till sitt satans, jävla zoo. Många var vi som föll för hans lögner om en trevlig dag bland djuren så flertalet isterbandare beblandades, förirrat, med de andra bestarna. Hyenan skrattade, flodhästen råmade och sköldpaddan grät, solen hånlog.
Efter mången djur, få ätliga eller goda samlades, till slut, Isterbandet för konsert med vänorkester i en park (Somovorka), solen asgarvade. Bussen stod dock ej att finna på samma kontinent utan ett antal backar högre upp, på ca 10 000 meters höjd. Martins orkester bjöd på vacker, välarrad musik under bra ledning med utmärkta musiker, både duktiga och trevliga. Isterbandet gav, efteråt, en liknande konsert, fast annorlunda på alla sätt, solen kiknade av skratt.
Vår hornist åt, då de andra spelade, en ost som smakade som en liten del av himmelriket. Dess konsistens var likt älskarinnans ömma kyss, mjuk, kittlande och eldig. Färgen var gyllene som polerad brons eller som en kvinnas hy under sommaren och då man smakade på den öppnades portarna till paradiset. Den smekte tungan och dess gräddiga krämighet smalt mot gommen. Då den långsamt idkade älskog med alla smaklökarna sjöng änglar och världen stannade till för ett ögonblick, mörkret skingrades och allt blev vackert.
I sanning, endast världens samlade poeter skulle kunna ge en beskrivning värdig denna ost.
Konserten var uppskattad, ölen flödade och hundarna lekte, solen gick ner och dess förhatliga flin försvann sålunda. Efter att vi kånkat alla grejerna till bussen (fortfarande på 10 000 meters höjd) kom vi tillbaka till vårt boende där kvällen avslutades med förstklassig kravallfotboll. Vi såg mörkret lägga sig och det blev natt, men natten var ännu ung...
«Föregående dag« Tillbaka till menyn »Nästa dag»
|
)
)
)
)
)
)
)
)
)
)
)
)
)
)
)
)
)
)
)
)
)
)
)
)
)